Trött = fet? Smalfet eller tungsmal?

Trött = fet?

Aftonbladet skriver idag om hur dålig eller för lite sömn gör kvinnor bukfeta.

”– Både kort sovtid, kort drömsömn och kort djupsömn rubbar produktionen av kortisol och tillväxthormon på ett sätt som kan bidra till att driva kroppsvikten uppåt. Kort sovtid innebär också mer vaken tid med möjlighet att äta, kommenterar Theorell-Haglöw.”

Ja, det är ju ett tidigare konstaterat faktum. Förutom de envisa kärlekshandtagen sägs det även att det älskade gäddhänget är starkt kopplat till sömn och stress.

Det är intressant att genom att mäta andelen kroppsfett med en s.k. calipermätning kan få fram vad orsakerna till olika fettdepåer kan bero på; sömn, stress, kost osv. Det är förvisso ett mer kostsamt och ”krångligare” alternativ att mäta kroppsfett då man inte kan räkna ut det genom en formel hemma. Å andra sidan, säger det så mycket mer än BMI-skalan.

BMI är en bra mätmetod i större folkmassor men för den enskilde individen är det inte alltid det bästa.

BMI säger nämligen ingenting om innehållet i kroppen, kön eller ålder utan endast vikten i förhållande till längden. Som bekant så väger muskler mer än fett och dessutom är benstruktur och skelettvikten olika. Är du vältränad med mycket muskler kan du få ett BMI inom ramen för ”överviktig” trots att andelen fett i kroppen är låg.

Det här är ju inget nytt och många har nog rätt bra koll på detta. Trots det, fortsätter vi vara fixerade vid vad vågen säger utan att bry oss om innehåll.

Bättre att vara smalfet än tungsmal?